Forskare kritiserar beräkningarna av TTIP:s positiva effekter

I den allmänna debatten kring TTIP har ett fåtal studier, oftast framtagna i samarbete med EU-kommissionen, fått sätta tonen för de förväntade effekter avtalet väntas ha på den europeiska ekonomin. Studierna, som kommer från Ecorys (2009), CEPR (2013), CEPII (2013) och Bertelsmann/ifo (2013), har redan kritiserats från en rad olika håll – och igår publicerade den kanske hittills mest utförliga granskningen av dem i en rapport från  OFSE (österrikiska stiftelsen för utvecklingsforskning) med titeln Asses TTIP: Assessing the Claimed Benefits of the Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) Rapporten, som finansierats av GUE/NGL, granskar både slutsatser och metodologi, och är minst sagt intressant.

Till att börja med har man tittat närmare på frågan om TTIP:s positiva effekter på ekonomin i termer av BNP-tillväxt. Där konstaterar OFSE, liksom andra före dem, att vad studierna faktiskt säger är att de beräknade ekonomiska vinningarna av TTIP är väldigt modesta:

Ökningar av BNP och reallöner beräknas dock av de flesta studier sträcka sig mellan 0,3 och 1,3%, även i de mest optimistiska liberaliseringsscenarierna. Förändringarna avser en nivåförändring inom 10 till 20 år (!) Under övergångsperioden skulle således den årliga BNP-tillväxten uppgå till 0,03-0,13% som mest. [Vår översättning]

Man poängterar också att ca 80% av denna ökning beräknas komma från jämkning av icke-tariffära hinder (NTM:s – regleringar, lagar, standards), eftersom elimineringen av tullar är så marginell att effekten av den är i princip obetydlig. Man konstaterar till exempel att Ecorys studie antar attt mellan 25% och 50% av alla nu existerande icke-tariffära hinder ska kunna elimineras, vilket då bland annat inkluderar livsmedel, kemikalier, läkemedel och/eller fordon: “För att komma fram till dessa optimistiska välfärdsberäkningar, är starka minskningar / anpassningar av icke-tariffära åtgärder i nödvändiga i just de sektorer, där skyddet av offentliga politiska mål är kanske mest avgörande.” OFSE är också tydliga med att det är:  högst tveksamt om så höga nivåer av ansvar för rättsliga åtgärder skulle kunna genomföras utan några förluster i kvaliteten på lagstiftningen i det allmännas intresse.”

Forskarna visar också hur rapporterna, trots dessa relativt små fördelar, alla gör sitt bästa för att beskriva inkomstökningarna på simplistiska, för att inte säga missledande sätt:

Exempelvis konstaterar Ecorys (2009, s. xiv) att eliminering av alla “angripbara” NTMS (cirka 50% av NTMS) skulle motsvara en extra inkomst på 12.300  (i 2008 års priser) per EU-hushåll under en arbetslivstid (med början år 2018 ), utan några detaljer kring denna beräkning. [Vår emfasering]

När det gäller BNP-tillväxten sätter OFSE:s studie också fingret på en annan mycket viktig fråga – nämligen vad som händer med BNP:n i de länder som inte kommer omfattas av TTIP. Rapporten beskriver hur många av dem kan komma att uppleva en minskning av sin BNP till följd av avtalet. Det handlar framför allt om länder som har närmare handelsrelationer till USA än EU, till exempel Kanada, Mexiko, Norge och Ryssland. Även låginkomstländer kommer skadas, med en beräknad genomsnittlig minskning av BNP på 1,4%. För afrikanska länder söder om Sahara är siffran 2,1% och i Latinamerika kan BNP komma att minska med hela 2,8%. Det behöver knappast sägas att detta förstås klingar mycket illa med EU:s samsämmighetsprincip.

Utöver att granska vad de fyra rapporterna säger, har OFSE också granskat vad de låter bli att tala om – däribland de makroekonomiska anpassningskostnaderna. En sådan är de sociala kostnaderna för jämkningen av icke-tariffära “handelshinder”, en annan kostnaderna för arbetslöshet.

Vad gäller de sociala kostnaderna för jämkningen av regleringar och lagar slår OFSE för det första fast att harmoniseringen av regleringar (t. ex tekniska standards), implicerar en anpassningskostnad på kort sikt för såväl allmänna institutioner som för företag som förväntas ställa om sina administrativa tillvägagångssätt, produktionsprocesser och produkter i linje med de nya standarderna.

För det andra kommer ett ömsesidigt erkännande av regleringar och standards öka kostnaderna för konsumentinformation, eftersom konsumenterna kommer konfronteras med en mer komplex och potentiellt mindre transparent mångfald av möjliga standards, t. ex på varor och tjänster.

För det tredje kommer elimineringen av icke-tariffära handelshinder resultera i en potentiell välfärdförlust för samhället så till vida att elimineringen hotar allmänpolitiska mål (t. ex konsumentsäkerhet, hälso- och sjukvårdsfrågor, miljösäkerhet) vilka inte omfattas av andra policys och politiska beslut.

När det gäller arbetslöshet förutsätter beräkningarna av TTIP:s potentiella fördelar förstås en omlokalisering av arbetskraften, dvs  olika sektorer kommer, under tryck från en ökad importkonkurrens, behöva minska sin utdelning och anställning. OEFS lyfter fram empiriska studier som visar hur denna omlokalisering förmodligen kommer innebära att  (i) de flesta omflyttade arbetarna kommer erbjudas lägre löner på sina nya jobb (ii) det kommer tillkomma substantiella kostnader för omskolning och (iii) en del av arbetarna, i synnerhet äldre och mindre specialiserade personer, med största sannolikhet kommer förbli arbetslösa under lång tid – vilket innebär ökade kostnader för exempelvis nationella arbetslöshetsunderstöd. Dessa problem tenderar också generellt att vara större under tider av ekonomisk kris och låg arbetsmarknadsmobilitet. Två förutsättningar som det knappast råder brist på i EU idag.

OEFS har också gjort en uppskattning av vad denna arbetslöshet skulle kosta samhället mer exakt – initialt 0.5 till 1.4 miljarder euro per år under en tioårsperiod. Det innebär att sammanlagt 5 – 14 miljoner euro kan komma att krävas för att finansiera anpassningskostnaderna på arbetsmarknaden (i denna beräkning har man uteslutit eventuella omskolningskostnader). Dessutom innebär det minskade skatteunderlaget och eventuella arbetslöshetsunderstöd ytterligare en kostnad på mellan 4  och 10 miljarder euro. Någon hänsyn till de här faktorerna tas dock inte i de fyra undersökta studierna.

Slutligen konstaterar man i rapporten att mycket lite hänsyn tas till att elimineringen av tullar faktiskt också kommer innebära en inkomstförlust för EU, även om tullarna i dagsläget är hyfsat låga. OEFS beräknar att förlusterna, åtminstone på kort sikt, kommer motsvara 2,5% av EU:s budget – pengar som kommer behöver tas från annat håll (troligtvis medlemsländerna).

Det finns alltså många problem med de undersökningar och rapporter man hittills förlitat sig på i debatten om TTIP, och kanske framför allt hur de tolkas och presenteras för allmänheten, sammanfattningsvis:

  • Den beräknade BNP-tillväxten är betydligt mer modest än man hittills velat göra gällande,
  • Beräkningarna bygger dessutom på en väldigt omfattande jämkning av lagar och standarder – 80% av inkomsterna uppskattas komma av det (vilket förstås ökar risken för att säkerheten inom olika sektorer kringgås),
  • Det finns stora risker att länder utanför TTIP-regionen påverkas negativt, beräkningar har uppskattat nästan 3% minskning av BNP för Latinamerika. Så mycket för den samstämmighetsprincipen,
  • Rapporterna underlåter också att nämna de makroekonomiska anpassningskostnader man kan förvänta sig av avtalet, t. ex sociala kostnader som uppstår i samband med jämkningen av reglering,
  • liksom kostnader för den arbetslöshet TTIP kommer bidra till. OFSE beräknar dem till mellan 5 och 14 miljarder euro, plus ytterligare 4 – 10 miljarder för förlorade skatteintäkter och dyl.
  • Dessutom underlåter man i undersökningarna att lyfta fram den inkomstminskning elimineringen av tullar kommer innebära. Åtminstone på kort sikt utgör de 2,5% av EU:s budget – pengar som förstås måste tas någon annanstans ifrån.

För att ytterligare förtydliga riskerna med att ta den här typen av rapporter kring förväntad tillväxtökning på allt för stort allvar, ägnar OFSE också ett avsnitt åt att visa hur många av löftena/beräkningarna i rapporterna inför NAFTA-avtalet för 20 år sedan inte kom att infrias:

För att summera föreslår vår granskning av tillgänglig litteratur på ämnet att det existerar en signifikant klyfta mellan förhandsprognoser och efterhandsutvärderingar med hänsyn till NAFTA:s effekt på BNP, löner och anställning. De flesta förhandsmodeller hade en tendens att överskatta fördelarna och underskatta kostnaderna av frihandel.

 

Även om uppskattningsteknikerna må ha utvecklats mot en mer sofistikerad nivå under de senaste två decennierna, har den grundläggande effektberäkningsmetodologin för handelsliberalisering förblivit i princip oförändrad. Därför, konkluderar man, bör man alltid förhålla sig skeptisk till resultaten i den här typen av rapporter. Och ett bra sätt att göra det på är ju att ägna sig åt just den typ av kritisk granskning som OFSE förser oss med här.

 

Advertisements