EU-kommissionen invänder mot kritiken

För ett par dagar sedan (den 27/2) släppte EU-kommissionen ett dokument med titeln EU-US Trade Agreement – The Facts. Syftet med dokumentet är att bemöta den massiva kritik som riktats mot TTIP genom att gå igenom ett antal påståenden och “visa” varför de är falska. Nedan följer en närmare granskning av EU-kommissionens “fakta”.

Vi har valt att plocka ut de citat som bäst belyser kommissionens ståndpunkter i de olika frågorna och de problem som finns behäftade med dem. För kommissionens fullständiga utläggning, se dokumentet som länkats ovan.

Påstående 1: TTIP skulle tillåta utländska (amerikanska) företag att underminera EU-lagar.

Kommissionen svarar:

Investment protection does not mean giving foreign firms unlimited rights or the possibility to question any national laws. Indeed, investment protection clauses can only be applied in very limited areas, for example if a firm is discriminate against compared to domestic firms or if a firm’s overseas operations are expropriated without compensation.

Att ISDS enbart skulle vara applicerbart på “mycket begränsade områden” är ett märkligt påstående mot bakgrund av de fall där klausulen tidigare har åberopats; valutadevalvering, kärnkraftsavveckling, förbud mot vinst i välfärd och införande av varningstexter på cigarettpaket är bara några exempel på lagförändringar som fått till följd att företag dragit stater inför rätta med hänvisning till ISDS. Med andra ord är “ifrågasättande av nationella lagar” precis vad ISDS har använts för hittills och det finns inget som pekar på att det skulle bli annorlunda med TTIP. Även om kommissionen gärna påpekar att: “An existing law cannot be undermined by a trade agreement. An existing ban on fracking or chlorine-washed chicken cannot be questioned, for example”, dvs redan vid tillfället för investeringen existerande lagar kan inte åberopas som utgångspunkt för en stämning, kvarstår fortfarande  den grundläggande problematiken – all form av progressiv politik kommer med laglig hjälp kunna ifrågasättas av företag och deras vinstintressen.

Kommissionen fortsätter:

Investment protection agreements are nothing new in Europe. In the last 60 years, the EU’s Member States have concluded 1400 bilateral agreements of this kind. All these agreements include a mechanism for settling investor-state disputes.

Ja, det är helt sant att många av EU:s medlemsländer redan har andra typer av bilaterala handelsavtal med ISDS-klausuler – det är just därför Vattenfall har haft möjlighet att stämma tyska staten på 3,7 miljarder euro. Däremot är det mycket få av EU:s medlemsländer som har något sådant avtal med USA i dagsläget. I relation till ISDS är också USA ett mycket speciellt land – amerikanska företag toppar nämligen listan över de som hittills flitigast använt ISDS-klausuler som stämningsunderlag

Påstående 2: TTIP kommer leda till privatiseringar inom områden som sjukvård, vatten och utbildning.

Kommissionen svarar:

The TTIP Agreement has nothing to do with privatisation – only governments can decide that. No free trade agreement obliges the EU’s Member States to liberalise or privatise the water industry or other public services, such as public health systems public transport or the education system.

Det är helt riktigt att TTIP inte innehåller något lagförslag kring privatiseringar. Det har heller ingen påstått. Vad kritiken har handlat om är att länders egen möjlighet att bestämma om eventuella avregleringars vara eller inte vara riskerar att undermineras när lagstiftning inom dessa områden kan leda till stämningar på miljardbelopp. Se t.ex fallet med Slovakiens sjukförsäkring som vi skrivit om här.

Påstående 3: TTIP öppnar dörren för fracking, klorintvättad kyckling och GMO-mat.

Kommissionen svarar:

The European Union is not going to negotiate the EU’s high standards. The same goes for data protection. The EU and its Member States will continue to be able to regulate as they see fit.

Återigen, ja, medlemsländerna kommer även fortsättningsvis kunna lagstifta så som de själva anser brukligt. Men precis som i fallet med privatiseringar kommer det inte ske utan risk. Se t.ex Kanada som vi också skrivit om här.

Påstående 4: TTIP är odemokratiskt och de folkvalda politikerna har inget inflytande på det.

Kommissionen svarar:

Both the EU’s national parliaments as well as MEPs in the European Parliament have considerable influence on the TTIP negotiations. The European Commission is negotiating the trade agreement in the name of, and with a mandate from, the EU’s Member States.

För det första är det uppenbart att EU-parlamentarikerna (MEP:s) inte har det inflytande på förhandlingarna som man här vill ge sken av. Kommissionen rapporterar endast till en specifik grupp MEP:s, nämligen de som ingår i “US monitoring group” – vilken i sin tur bara består av utvalda ledamöter från INTA (EU:s internationella handelskommitté) (exakt vilka ledamöter den gruppen består av är för övrigt extremt svårt att hitta information om). Dessa avrapporteringar är givetvis inte öppna för allmänheten, vilket sätter fingret på det största transparensproblemet med förhandlingarna – nämligen kommunikationen till befolkningen i stort. Kommissionens definition av öppenhet har hittills bara innefattat att tala om hur förhandlingarna går, inte vad man faktiskt diskuterar bakom de stängda dörrarna. Ett belysande exempel på oviljan att informera om hur förhandlingarna går till (vilka som är närvarande, vad som diskuteras, vilka krav man ställer och utifrån vilket underlag) är hur CEO den 19 april förra året begärde ut dokument om förhandlingarna från EU-kommissionen (genom att åberopa Freedom of Information Act), och hur det kom att dröja ända till den 8 januari i år innan de gavs tillgång till 44 av de hundratals förhandlingsdokumenten. Av dessa 44 dokument är det i sin tur bara fem (!) som inte har genomgått en omfattande censur (läs mer här).

EU motiverar detta med att censuren gäller delar som “innehåller information relaterad till EU:s förhandlingsposition” och att “ett offentliggörande av den informationen skulle ha en negativ inverkan på EU:s möjligheter att genomföra förhandlingarna”. För det första kan man fråga sig varför så många andra internationella (handels)förhandlingar då tycks gå utmärkt att genomföra utan att tumma på öppenheten. I WHO (World Trade Organisation) publicerar till exempel alla medlemmar (inklusive EU) sina förhandlingspositioner utan att det förefaller utgöra något hinder för överenskommelserna. Detsamma gäller klimatförhandlingarna i FN, osv. För det andra tycks detta specifika TTIP-behov inte vara aktuellt när det gäller information till företag och deras lobbygrupper.

Som vi tidigare har berättat har kommissionen dessutom utformat en PR-strategi för TTIP, en strategi som dels syftar till att “hålla ett fast grepp om hur mainstream-media berättar om förhandlingarna, där det finns ett brett stöd för logiken bakom avtalet och dess tänkta innehåll”, dels se till att “EU talar så mycket som möjligt med en röst”, dvs. stävja kritik från olika politiska grupper inom medlemsländerna. Kommissionen är alltså inte endast vaksamma när det gäller vad och hur de själva kommunicerar om förhandlingarna – de vill också påverka fristående mediers rapportering.

Kommissionen avslutar sin “faktagenomgång” på följande vis:

Why bother? The Transatlantic trade and Investment Partnership could have a similar effect to a package of economic stimulus measures. It could boost growth by 0.5% of GDP or some €120 bn, equivalent to €500 for every EU household because savings for companies also mean cheaper products, higher quality and more choice for consumers.

Det här är det klassiska argumentet för varför TTIP är en så bra affär – vi kommer alla att tjäna på det! För vår svenska handelsminister Ewa Björling tycks det nästan ha blivit ett mantra, gång på gång har hon poängterat att avtalet “kan ge varje svensk uppemot 1700 kronor extra i plånboken varje år” (se t. ex “Sverige kan spela nyckelroll i TTIP-förhandlingarna”). Det börjar nästan bli lite tjatigt att hela tiden behöva påpeka hur överdrivna de här siffrorna är. Siffrorna kommer från den “impact assessment report” som EU-kommissionen producerat och den ekonomiska studie på vilken den baseras. I denna studie undersöks olika scenarion – de 120 miljoner dollars ökning man talar om här är ett resultat av det “bästa tänkbara” scenariet. Denna ökning skulle dessutom inte ske direkt – det skulle dröja tio år innan avtalet fick full effekt och under dessa tio år skulle ökningen inte ligga på mer än 0,05%. Nå, men detta är alltså den mest optimistiska bedömningen (eller, om man så vill, gissningen). Med utgångspunkt i de mer realistiska scenarierna bedömer rapporten istället en ökning på ca 0,1% av BNP – dvs en ökning av ca 0,01% under den första tioårsperioden. Några “1700 kronor i varje svensks plånbok” är det alltså knappast tal om.

EU-kommissionen argumenterar alltså för att TTIP verkligen ligger i allmänhetens intresse. Vilket leder till frågan: hur kommer det sig då att kommissionen genomgående prioriterar företagens inflytande framför befolkningens?

I ett politiskt debattklimat som allt mer kommit att handla om vad vi som individer kortsiktigt kan “tjäna” på olika politiska reformer, dvs antalet extra sedlar de ger oss i “plånboken”, är det också lätt att glömma bort de mer långsiktiga perspektiven. Vilken prislapp är vi beredda att sätta på vårt inflytande över politiska beslutsprocesser och våra möjligheter att genomföra en progressiv och miljömedveten politik?

EU-kommissionens läckta PR-strategi

CEO har i dag publicerat en läckt version av Europeiska kommissionens kommunikationsstrategi för att övervinna allmänhetens skepsis om de kontroversiella förhandlingarna om TTIP. Dokumentet diskuterades vid ett möte med EU: s medlemsstater fredagen den 22 november. För att “minska rädsla och undvika växande tvivel”, föreslår kommissionen att “ytterligare lokalisera vår kommunikationssatsning på medlemslandsnivå på ett radikalt annorlunda sätt än det som gjorts för tidigare handelsinitiativ”.

Det står med andra ord klart att EU-kommissionen börjar oroas av den opposition som redan bildats, samt risken för ökad kritik och debatt bland allmänheten. Initiativtagande för ökad öppenhet och transparens kring förhandlingarna är vi givetvis de första att applådera. Tyvärr tycks dock initiativet i det här fallet framför allt handla om en mobilisering av en omfattande lobbyverksamhet, vars syfte, av diskussionsunderlaget att döma, bland annat kommer vara att:

1. “definiera villkoren för debatten genom att kommunicera positivt om vad TTIP handlar om (dvs. ekonomiska vinster och globalt ledarskap i handelsfrågor)”,

2. använda sig av media genom att “hålla ett fast grepp om hur mainstream-media berättar om förhandlingarna, där det finns ett brett stöd för logiken bakom avtalet och dess tänkta innehåll”, samt “få draghjälp av nationella medier”,

3. säkra stödet hos inflytelserika tredje parter,

4. se till att “EU talar så mycket som möjligt med en röst”, dvs. stävja kritik från olika politiska grupper inom medlemsländerna.

För att det läckta dokumentet ska bli lättare att ta till sig och diskutera har vi översatt det i sin helhet nedan:

7 November 2013

Diskussionsunderlag rörande kommunikation kring TTIP – Områden för samarbete mellan kommissionen och medlemsländerna.

Den 22 november 2013 i Bryssel, kommer kommissionen att anordna ett informellt möte med företrädare för medlemsstaterna för att diskutera frågor som rör kommunikation om det transatlantiska handels-och investeringspartnerskapet . Mötet syftar till att undersöka möjligheterna till ökat samarbete och samordning av respektive kommunikationsaktiviteter runt TTIP. Detta dokument ger ytterligare bakgrund till denna diskussion. Det belyser ett antal centrala frågor som ska diskuteras på mötet.

I. Bakgrund

Stark politisk kommunikation kommer att vara avgörande för framgången för the Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP), både när det gäller att uppnå EU: s förhandlingsmål och för att se till att avtalet slutligen ratificeras. Hittills har förhandlingarna upplevt en aldrig tidigare skådad nivå av intresse från media och allmänhet. Ingen annan förhandling har varit föremål för en liknande nivå av offentlig granskning. Att kommunicera kring TTIP och att interagera med intressenter är därför av avgörande betydelse när man tar förhandlingarna framåt.

Det finns tre huvudsakliga kommunikationsutmaningar:

1. Att se till att den breda allmänheten i var och en av EU: s medlemsländer har en generell förståelse för vad TTIP är (dvs. ett initiativ som syftar till att skapa tillväxt och sysselsättning) och vad det inte är (det vill säga ett försök att underminera lagstiftning och befintliga skyddsnivåer inom områden som hälsa, säkerhet och miljö).

2. Hantering av förbindelserna med tredjeländer, eftersom avtalet kommer också att påverka våra andra handelspartners, särskilt på den multilaterala nivån, vårt grannskap och viktiga partners som Kina.

3. Stödja våra förhandlingsmål gentemot de amerikanska förhandlarna, särskilt på områden som inte omfattas av direkta ansvar hos USTR (USA:s handelsrepresentanter). Detta kan vara fallet med federala tillsynsmyndigheter och myndigheter på medlemsstatsnivå, där det kommer att finnas ett behov för EU att hjälpa till att övertala dessa beslutsfattare att också engagera sig.

För att nå framgång inom dessa områden, kommer kommissionen och medlemsländerna behöva ha ett nära samarbete ochgemensamt förvalta och samordna vår kommunikation och våra utåtriktade strategier.

Kommissionen, å sin sida, har infört en särskild TTIP-kommunikationsfunktion, en metod som redan har gett resultat. Men förhandlingarna bara börjat och stora utmaningar ligger framför oss. Kommunikationssatsningen leds av en kommunikationschef för GD- (generaldirektorats-)handel med stöd av andra avdelningar inom kommissionen, nämligen GD-kommunikation (dvs – generaldirektoratets kommunikation) och presstalesmän. Den samordnas inom kommissionen, med företrädare för kommissionen i medlemsländernaoch, genom EEAS (Europeiska utrikestjänsten), med EU: s delegationer.

II. Den nuvarande strategin

Den övergripande strategin är holistisk och förenar medierelationer, uppsökande och hantering av intressenter, sociala medier och transparens. Tillvägagångssättet kommer att behöva ytterligare lokalisera vår kommunikationssatsning på medlemslandsnivå på ett radikalt annorlunda sätt än vad som gjorts för tidigare handelsinitiativ, utöver att driftsätta arbetet i Bryssel, i USA och runt om i världen, och ge tydliga, sakliga och övertygande argument om alla aspekter av förhandlingarna.

Målet är att, i detta tidiga skede i förhandlingarna, definiera villkoren för debatten genom att kommunicera positivt om vad TTIP handlar om (dvs. ekonomiska vinster och globalt ledarskap i handelsfrågor), i stället för att  reaktivt dras in i en defensiv kommunikation om vad TTIP inte handlar om (till exempel inte om att förhandla om datasekretess, inte om att sänka EU: s reglerande standarder etc.). För att strategin ska lyckas måste den vara både proaktiv och snabbt reaktiv, vilket innebär en övervakning av den offentliga debatten, och producera riktade kommunikationsmaterial och distribuera det materialet via alla kanaler, inklusive på nätet och i sociala media.

Hittills har detta gett oss möjlighet att :

  • producera och sprida kommunikationsmaterial vad gäller narrativet (“berättelsen”) om förhandlingarna som helhet, liksom mer fokuserat material rörande specifika frågor: till exempel den strategiska , påverkan för tredjeländer, samarbetes-/konvergens-elementet, ett detaljerat försvar för den ekonomiska analysen bakom TTIP och ett detaljerat vederläggningsdokument som förklarar varför avtalet inte är ACTA ,

  • klargöra att öppenhet (transparens) kommer att vara en viktig del av EU: s inställning till förhandlingarna genom att offentliggöra EU:s inledande ståndpunkter kring de viktigaste aspekterna av förhandlingarna, hålla tidiga möten för intressenter, åta sig ett närmare samråd med Europaparlamentet än vanligt, kommunicera direkt med allmänheten via ett dedikerat TTIP-Twitterkonto med en betydande meddelande-spridningseffekt .

  • hålla ett fast grepp om hur mainstream-media berättar om förhandlingarna, där det finns ett brett stöd för logiken bakom avtalet och dess tänkta innehåll,

  • få draghjälp av nationella medier, åtminstone i vissa medlemsländer,

  • nå ut till inflytelserika tredje parter för att säkra deras offentliga stöd för förhandlingarna .

Eftersom innehållet i TTIP-förhandlingarna fortfarande ligger framför oss, liksom den intensiva ratificeingsdebatt som kommer följa, finns fortfarande mycket mer arbete att göra, men de system och det tillvägagångssätt vi nu har infört ger en stabil grund för framtida åtgärder. Detta kräver stöd från och samordning med medlemsländerna .

III. Viktiga frågor att hålla ögonen på

1. Oro kring de potentiella konsekvenserna för den europeiska samhällsmodellen och vårt förhållningssätt till reglering: Vi behöver proaktiv, tidig och omfattande kommunikation om vad som verkligen diskuteras när det gäller känsliga områden och kring EU:s starka resultat i internationella förhandlingar. Samtidigt som man respekterar den sekretess som krävs för att förhandlingarna ska lyckas, måste processen också vara öppen nog att minska rädslor och undvika en växande mängd tvivel innan avtalet ens har konkluderats. Detta meddelande måste åtföljas av tydlig kommunikation om fördelarna med TTIP.

2. Utmaningar som kommer ur de institutionella egenskaperna hos EU: Den enorma intresset för processen innebär att det kommer att finnas många stunder av intensivt tryck från allmänheten kring förhandlingarna. Vid sådana tillfällen, och faktiskt under hela processen, är det viktigt att EU talar så mycket som möjligt med en röst. Valkampanjen till Europaparlamentet kommer att vara en viktig faktor i detta sammanhang. Det förefaller klart att politiska grupper i flera medlemsstater kommer att positionera sig kring olika aspekter av förhandlingarna, givet avtalets framträdande roll.

3. Den strategiska dimensionen av TTIP (inverkan på tredje länder respektive den multilaterala): Vi måste ge en tydlig, rimlig definition av TTIP:s verkliga strategiska potential. Detta är uppenbart mer än bara ännu ett frihandelsavtal (FTA), om så bara genom dess omfattning. Det är större, bredare och potentiellt djupare. Som en följd av detta kommer det att göra det möjligt för EU och USA att visa ledarskap när det gäller världshandeln, att sätta globala prejudikat (t.ex. i regleringsområden) som kan hjälpa till att forma grunderna för framtida globala handelsförhandlingarna i nya områden. Enstaka transatlantiska regler, där så är möjligt, erbjuder även fördelar för tredje länder, vars exportörer kommer finna efterlevandet mindre betungande.

4. Göra klart att detta är en förhandling mellan jämlikar: Många av de farhågor om vad TTIP kan komma att representera är kopplade till en uppfattning om att EU inte befinner sig i en tillräckligt stark position för att samarbeta med USA. En del av detta beror också på det faktum att EU befinner sig i en svagare ekonomisk ställning än USA och att vi därför behöver TTIP mer än de gör. Vi måste klargöra att detta inte är fallet, att EU trots krisen fortfarande utgör världens största marknad och därmed är en oumbärlig partner för alla handelsekonomier (dvs. båda sidor har stora ekonomiska intressen i dessa förhandlingar). Vi måste också göra klart att vi har en lika stark meritlista som USA vad gäller handel och andra förhandlingar, inklusive med USA självt.

5. Transparens och kommunikation med intressenter: Med tanke på bredden i de frågor som diskuteras, vilket täcker mycket större delar av politiken än traditionella handelsavtal, är berörda parters förväntningar på öppenhet högre än vid tidigare handelsförhandlingar. Komplexiteten i det potentiella avtalet innebär också att förhandlarna har ett större behov av berörda parters synpunkter under processen, för att se till att föreslagna lösningar på svåra frågor är effektiva. Samtidigt kräver förhandlingarna en viss grad av sekretess för att de ska lyckas.

IV. Möjliga frågor

Vilka är de viktigaste kommunikationsutmaningarna vad gäller TTIP i respektive medlemsländer?

Vilka åtgärder tas  för närvarande på medlemsstatsnivå för att kommunicera om TTIP?

Vilka är de viktigaste aktörerna att rikta sig till? Har vi tillräckliga verktyg?

Inom vilka områden kan kommissionens avdelningar och medlemsländerna arbeta närmare varandra?

Översättning: Li Eriksdotter Andersson