Christofer Fjellner kastar sten i glashus

Svensk medias rapportering kring TTIP har, med undantag för ett fåtal debattartiklar, hittills antingen lyst med sin frånvaro eller varit rakt igenom positiv. Mot bakgrund av detta är det kanske inte så konstigt att de som faktiskt börjar peka på den omfattande problematik som gömmer sig i avtalet, lätt uppfattas som galna konspirationsteoretiker.

Detta har den moderata europaparlamentarikern Christofer Fjellner insett när han i SvD 21/11 bemöter miljöpartisterna Carl Schlyters och Kew Nordqvists debattartikel om ISDS-problematiken med att vifta med just konspirationsteoretikerkortet. Det är inte ett dumt drag, men dessvärre inte heller ett ärligt sådant.

Fjellner skriver:

På Brännpunkt 17/11 försöker miljöpartisterna Carl Schlyter och Kew Nordqvist med hjälp av en samling konspirationsteorier beskriva avtalet som ett monster. Att man i lönndom ger storföretag ett verktyg att genom rättsprocesser beröva oss hälsa och miljö. Inget kunde vara längre från sanningen.

Schlyters och Nordqvists belägg för detta är att man bland annat förhandlar om tvistlösningsmekanismer för tvister mellan investerare och stater (ISDS). De åberopar tveksamma fall där företag i andra delar av världen har stämt olika länder. De väljer dock att inte berätta att inget av företagen gått vinnande ur processen.

De enligt Fjellner ”tveksamma fall” som Schlyter och Nordqvist refererar till i sin debattartikel är tobaksbolaget Phillip Morris stämningsansökan mot Uruguay (med anledning av varningstexter på cigarettpaket), Lone Pine Resources Inc som med utgång i NAFTA krävt Kanada på 250 miljoner dollar (efter att delstaten Quebec la in ett moratorium mot den, ur miljöaspekt, mycket tveksamma tekniken ”fracking” som används för att utvinna olja och gas ur klippor) samt det holländska försäkringsbolaget Achmea som stämt Slovakien på 22 miljoner euro efter att landet genomfört en reform som hindrar sjukförsäkringsbolag från att bedriva verksamhet med vinstintresse.

Att inget av företagen skulle gått vinnande ur processen är inte ens en sanning med modifikation – det är ren lögn. I slutet av förra året vann Achmea mot Slovakien i fallet om vinstdrivande sjukförsäkringsbolag. Vad gäller de andra fallen har inget av dem ännu avslutats – Phillip Morris v. Uruguay förväntas avslutas under senare hälften av 2014 och här är en artikel från 7/11 angående Lone Pine Resources inte ännu avslutade rättsprocess mot Kanada. Det Fjellner försöker implicera i sin debattartikel är att inget av fallen skulle ha utfallit till investerarnas fördel. Detta är alltså inte på något vis sant. Och även om det vore det, bör man ha i åtanke att även i de fall som faktiskt utfallit till statens fördel (märk väl – hittills bara 42% av alla avslutade fall) har staten själv fått stå för rättegångskostnaderna (i snitt över 8 miljoner dollar per fall). Bara själva risken att få en stämning på sig utgör med andra ord ett hot om omfattande belastningar på statsfinanserna.

Vidare skriver Fjellner:

För ISDS är inte ett verktyg för företag att köra över demokratiskt fattade beslut utan tvärt om att garantera att länder respekterar grundläggande rättsprinciper. Det är just därför FN:s organ för handel och utveckling (UNCTAD) arbetar för fler sådana avtal.

Var Fjellner har fått denna uppfattning ifrån är för oss lite av ett mysterium. Av UNCTAD:s egna rapporter är det svårt att dra någon annan slutsats än att de tvärtom är mycket skeptiska till ISDS, åtminstone i dess nuvarande form:

Concerns with the current ISDS system relate, among others things, to a perceived deficit of legitimacy and transparency; contradictions between arbitral awards; difficulties in correcting erroneous arbitral decisions; questions about the independence and impartiality of arbitrators, and concerns relating to the costs and time of arbitral procedures.

Fjellner påpekar också att Sverige redan har investeringsavtal med över 50 länder. För det första är detta inte ett argument för att investeringsavtal är av godo. För det andra urskiljer sig amerikanska företag från andra länders genom att vara de som stått för flest initierade ISDS-stämningar hittills. Det är ett argument för att vara extra vaksamma när det gäller just TTIP. Ett annat är att avtalet är tänkt att fungera som mall för andra, framtida avtal. ISDS-klausulens vara eller icke vara i just detta avtal kommer med andra ord att få avgörande konsekvenser.

Fjellner avslutar sin artikel med att beskylla Schlyter och Nordqvist för att vara okunniga konspirationsteoretiker, oförmögna att föra en ansvarsfull handelspolitik. Men frågan är om Fjellner inte borde se om sitt eget hus innan han börjar kasta sten i glashus på SvD:s debattsidor?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s